Edsberg

10 Feb

Ett utdrag från min Livshistoria.

IMG_0013

Edsberg var en nybyggarförort med blandad bebyggelse. Om vi ser Edsberg som en trappa så bodde vi i egnahemmen längst ner, närmast slottet med den vackra parken och Edsviken. husen var de typiska Folkhemslådorna, små söta hus på tre rum och kök. Vårt hus och tre till på gatan bröt av. Dels genom att vi hade en kuperad, lite större tomt, dels genom att våra hus var större, fyra rum och kök och lite oregelbundna. Om man nu kan säga så om hus. Längre upp i trappan låg radhusen, även de ganska små på tre rum och kök. Högst upp, på andra sidan stora vägen mot Danderyd låg så ”Höghusen” som området kallades av oss i villorna och radhusen. De som bodde i höghusen kallade vårt område ”Negerbyn”, lite oklart varför. Men även uppe bland höghusen var det lite blandat. De äldsta husen fanns redan när vi flyttade in 1954. Det var långa smala trevåningshus, liknande de i Hammarbyhöjden. Senare byggdes både både höghus och trevåningshus med hyresrätt och bostadsrätt.

Landsnoravägen

Gunnar, jag, Ann-Mari och Ove

Edsberg var ett klassamhälle trots att det på ytan var ett litet Folkhem i miniatyr. Folkhemmets bärande idé var att klassamhället skulle kunna byggas och organiseras bort. men, längre än till idéstadiet kom inte drömmen även om boendestandarden höjdes rejält för den stora majoriteten. Jag tillåter mig nu att generalisera en del för naturligtvis fanns det undantag till den bild jag nu målar upp. I egnahemmen bodde arbetararistokratin, tjänstemän, hantverkare och småföretagare. Detsamma gällde i stort sätt i radhusen som även de var självbyggeri.

Uppe i höghusen bodde arbetarklass i vid mening och lägre tjänstemän. Som brukligt var det skillnad på om det var hyresrätt eller bostadsrätt. Skillnaden heter pengar och möjlighet att få lån.

IMG_0021

Gunnar och jag, första julen i huset.

På Landsnoravägen, just den här delen av vägen före Edsviken, fanns det bara nybyggda hus. Massor av ungar att leka med kan man tro. Familjen Brolin till exempel, tre ungar, Marianne, Ann-Mari och Ove. Marianne ett år yngre än jag och Ove, lika gammal som Gunnar, Ann-Mari däremellan.

Mamma tog mig och Gunnar i handen och gick ner till Brolins för att presentera oss. pappa Nisse jobbade på Skånska cement och mamma Gerd var hemmafru, precis som mamma. Tja, mamma presenterade sig, tror jag väl, och sa att här är Inger och Gunnar. Gerd svarade, mycket avmätt, att hennes barn inte hade behov av några lekkamrater, för de hade ju varandra. Så var det med det. Att vi sedan lekte varje dag var väl självklart men för Gerd var det inte självklart. Hennes familj var sig själv nog.

15283 (2)

Hela familjen, även Per-Erik, fångade på bild när Edsbergs centrum invigs. Året, ja, måste varit 1962. Per-Erik är nog två år.

 

 

Två starka kvinnor!

4 Feb

IMG_0020   IMG_0039

Två starka kvinnor är rubriken och det stämmer på de här två. Min mormor och min farmor. min mormor kände jag mycket väl, farmor kände jag inte alls. Vilket är en stor sorg, men så är det. men jag vet tillräckligt för att veta att hon var en stark kvinna som hanterade livet med fyra barn när hennes man, min farfar, var i USA. Så nu ska jag skriva om dem. inte det sorgliga, utan det starka. jag börjar med mormor.

Mormor Lydia

Mormor, min älskade mormor, yngst i en barnaskara på 13. Hennes pappa hängde sig i kakelugnssnöret, oklart varför. Hon flyttade till Stockholm när hon var 17 år. Morfar träffade hon när hon jobbade i en köttaffär, Hon var 18 eller 19 år. De gifte sig och flyttade in i spisrummet på Thulegatan. 1921 föddes Brita, 1923 min mamma Inga. Det var fattigt och slitigt, morfar var arbetslös långa perioder. Mormor arbetade hårt för att klara familjen. Hon arbetade många år i ett garage och tvättade taxibilar. Min mörkrädda mormor, långa nätter, jätterädd, men hon fixade det. Blev en brinnande fackföreningsaktivist för taxiförarna. Det är min mormor det, vänster, socialdemokrat men långt till vänster. Varje 1 maj demonstrerade familjen, mamma minns hur hon satt på morfars axlar. jag har ärvt mitt politiska engagemang av mormor.

Farmor Agnes

Jag känner inte min farmor så bra som jag känner min mormor. Farmor var från Öland, hon hette Agnes och hade långt, vitt hår, som var samlat i en knut. En vacker kvinna! Farfar emigrerade till USA två gånger. När han var borta fick hon ta hand om familjen. Första gången han kom hem gjorde han farmor med barn, min pappa, sen drog han igen. Efter att ha försökt få med sin familj till USA. Farmor vägrade! Han drog och lämnade familjen på Långholmsgatan. Lisa, äldsta dottern följde med, tre barn och min farmor lämnade han. Det var hårt och tufft för farmor. Hon jobbade som byggstäderska och mursmäcka, pappa var på barnkrubba, faster Greta tog hand om pappa, farmor jobbade. Men hon klarade familjen, kan inte ha varit lätt. Men ett kvitto på att hon lyckades är väl att hennes barn älskade henne så mycket. Älskade farmor, önskar att jag hade känt dig bättre.

Mina två förebilder! mest mormor, men absolut även farmor.

Tidig barndom

4 Feb

IMG_0022   Jag, Gunnar i barnvagnsinsatsen, farmor och mormor.

På min 60.årsfest fick jag en bok, ”Min mormor”, av Marie-Louise. Det var en antologi där kända kvinnor skriver om sin mormor. Du får den på villkor att du skriver din levnadshistoria, sa min dotter. jag lovade att göra det. Boken tog fem år att skriva. Jag tänkte ge er som läser min blogg ett litet smakprov. Kanske blir det flera.

Tidig barndom.

Åter till min livshistoria, pappa kommer jag att berätta mycket om. han sitter här på min axel när jag skriver och nickar instämmande. jag tror att han gillar det jag gör nu. Berättar min livshistoria för er och lyfter fram både det ljusa och det mörka. Pappa stod mig nära på ett alldeles speciellt sätt och det är först under de senaste åren som jag har lärt mig hantera min djupa sorg och saknad.

Vi bodde i Solna, Näckrosområdet tills jag hade fyllt fem år. Min lillebror Gunnar föddes när jag var fyra och ett halvt år. Innan dess hade jag hunnit en vända på dagis och mamma börjat jobba på kommunalkontoret i Tureberg.

Den 12 juni 1953 föddes Gunnar och jag tror att vi var på Listudden, mamma, pappa och jag, när det var dags. Det blev dramatiskt, först skulle vi förbi till Brita och Erik i Gubbängen med mig, sedan till BB. Det blev bråttom, Gunnar höll på att föddas på trappen till BB.

IMG_0010      IMG_0009

Jag har några fina bilder från den allra första tiden som storasyster. Men jag minns inte känslan, antagligen för att jag var pappas flicka och var med honom varje helg och byggde hus. Mamma och Gunnar i Näckrosen och pappa och jag i Edsberg.

Huset som min pappa och jag byggde låg alltså i Edsberg. Med hjälp av fem tusen spänn i insats och farfar, farbror Nisse, Morbror Erik, Henning och några till. Det blev en underbar kåk på Landsnoravägen, och där växte jag upp. Jag minns byggtiden ganska bra. Mamma och Gunnar var som sagt oftast hemma i Näckrosen men jag var med pappa. Och med farfar som svor och domderade. Jag sa ju att han var en ganska grinig gubbe. Nisse och Erik var lugna och såg till att dämpa farfar när han blev för hetsig i sin kontakt med rörmokare och grannar. Pappa var väl den som var allra lugnast, för att göra honom arg krävdes det en hel del vill jag lova. Jag lyckades några gånger men då lyckades jag rejält.

IMG_0008      ingerIMG_0006      Jag mitt i bygget, farfar och jag på Listudden och farfar på sin motorcykel over there.

På tomten fanns en liten byggbod, den fick jag ha som lekstuga. Så gick helgerna sin gilla gång, jag lekte i lekstugan med min docka Kristina, hjälpte till på bygget med att bära bräder och vad nu en fyra och halvt-åring kan tänkas hjälpa till med. Trevligt var det! Grannen, Bror Börsum från Norge och hans familj byggde ett likadant hus som vårt. Stengeten kallade farfar honom. Där kommer den där djävla stengeten igen muttrade han. Som ni förstår var de inte riktigt överens. Fast mamma hävdar bestämt att farfar kallade honom Ekorren. Det är nog mamma som har rätt. Bror var en riktig översittare och på något sätt märkte farfar det. Denna odrägliga granne tyckte att vi skulle betsa huset på norskt vis. Då skulle det bli enhetligt och vi skulle slippa måla om huset. Men vem vill ha ett grått hus när drömmen är ett gult hus med bruna knutar?

IMG_0004

Så där, ett litet utdrag ur ”Min livshistoria”. det kommer nog mera.

 

 

Längtan till våren och ljuset!

31 Jan

IMG_8341

Det är riktigt tungt nu. Sorgen och saknaden efter min älskade Ingvar är svår att uthärda. Det var något som hände när jag kom hem från Mar y Sol, lite oklart vad. Jag mådde så bra i kroppen, ökad rörlighet, minskade smärtor, mindre trött. Vistelsen och behandlingarna var så bra. jag trodde innan jag åkte att det skulle bli svårt, att minnena när vi var tillsammans på Vintersol och Mar y Sol skulle tränga sig på. Visst blev det så, men inte alls i den utsträckningen som jag trodde. Jag gjorde precis det som jag hade bestämt mig för, gick ner till restaurangen med det gula stolarna, där vi möttes varje kväll 2006, och skålade med min älskade. jag grät och tänkte på alla fina minnen. Sedan samlade jag ihop mig och gick hem till mitt rum och min fina balkong. resten av vistelsen blev så bra. Trevliga medpatienter, bra behandlingar, fantastisk sjukgymnastik, sjukgymnasten Pedro och kvällarna på balkongen. Kvällarna ute med mina nyfunna vänner. Jag mådde bra!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA     OLYMPUS DIGITAL CAMERA

December 2006

Men när jag kom hem rasade jag jag ihop som ett korthus. Kroppen kändes bra, rörligheten likaså. jag skötte min träning, försökte hålla undan det svarta. Så kom julen, svår som vanligt, nyår och januari. Långa, sega, mörka januari. På grund av eget slarv, tog min simponi för sent, är nu värken tillbaka. Jag försöker sköta min träning varje vardagsmorgon, men det är segt. Att jag slarvade med simponin har delvis att göra med att jag mådde så bra i kroppen, delvis med brist på pengar. Biologisk medicin är dyr, tack vare högkostnadsskyddet går det, men det är svårt. Så, det känns lite som jag är tillbaka på ruta ett.

IMG_1417     IMG_0008

Kolonin och Ingvar, när vi var på resa mot Spanien. När han var pigg och livet var på topp.

Det värsta är att jag har så svårt att ta mig för, så svårt att gå upp på morgonen, så svårt att gå och lägga mig på kvällen. Ibland känns det som om jag trampar i kvicksand, sand som drar ner mig. Mornar och kvällar är, som ni förstår, värst. Då känner jag mig så ensam, saknaden är så stor.

Men snart kommer ljuset, snart kan jag börja så frön och drömma om en ny säsong i min älskade kolonistuga. Den som var vår, som nu är min. Då går det förhoppningsvis lättare att hantera både sorgen och saknaden.

IMG_2032IMG_1865IMG_1837IMG_1415IMG_1175OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Klimatvård på Vintersol/Mar y Sol

28 Dec

img_0015

Fikapaus i bergen ovanför Los Cristianos. Vi har gått halva bergsvandringen som ingår i behandlingen på Vintersol/mar y Sol. En jobbig och hisnande vacker tur i bergen, 8 km från start till mål, backe upp och backe ner. Ibland väldigt svår terräng men vi tre som fikar och några till, ganska många, kom runt. Stolta och nöjda klev vi på bussen för att åka till restaurangen där vi skulle äta en välförtjänt lunch. jag lovar, utan tre veckors behandling hade knappt någon orkat.

img_0021        img_0020

Pedro, vår eminenta sjukgymnast och Torbjörn. En underbar kanarisk måltid, med 8 olika förrätter/tapas och huvudrätt kyckling. Efterrätt och starkt kaffe. Till det ett glas av det egenproducerade vinet.

img_0152     img_0163      img_9992

Morgongympan, playan precis utanför Vintersol och händer i paraffin. Fantastiska behandlingar och ett perfekt läge precis vid havet. Som pricken över i, det jämna, varma klimatet. Som gör det möjligt att skicka patienter under hela året. Möjligtvis med undantag för juli, då det kan vara för hett.

Vintersol startade 1965, av reumatiker. verksamheten startade i Svenska kyrkans lokaler. Under de senaste 10 åren har antalet remisserna till Vintersol, gäller hela Sverige, minskat från cirka 1300 till 700 per år. Jag vill rekommendera alla beslutsfattare i Sverige, gå in på Youtube och se filmen Klimatrehabilitering på Vintersol. Där uttalar sig patienter och ansvariga om varför rehabiliteringen på Vintersol/Mar y Sol är så bra, och så viktig. Jag återkommer med ett längre inlägg när jag har läst på lite mer om Vintersols historia.

img_0236      img_9845      img_9864

Julen är svår!

22 Dec

Ingvar (12)

Julen är svår! Allt är förändrat, alla gamla traditioner måste förändras. Inget är sig likt. Den här julen känns extra svår. Jag kommer att vara ensam på julaftonskvällen. Dagen ska jag tillbringa med mamma, det blir bra. Vi äter jullunch tillsammans, tittar på Kalle Anka och äter mandelformar med jordgubbar och grädde. Men sedan är jag ensam!

Ingvar (98)       Ingvar (111)      10815708_10152830625733444_1701170856_n       IMG_2410      Ingvar (53)

Fina kort från lyckliga jular! Men jag kommer att fira julafton med Marie-Louise, Jens, Emelie, Erika och Elin den 23/12, det kommer att bli bra. Och mamma blir glad när jag hämtar henne på julafton. Så det kommer nog att ordna sig. Jag saknar mannen i mitt liv varje sekund, självklart! Annars hade han inte varit mannen i mitt liv. Jag är lycklig över alla de år vi fick tillsammans, vi fick åtta bonusår, tack vare lungtransplantationen. Det kommer att bli jobbigt flera gånger under helgen, men jag kommer att klara det. Mina fyra veckor på Mar y Sol har gett mig en balans och harmoni som jag ska göra allt jag kan för att upprätthålla.

IMG_1322

Resfeber och oro!

29 Okt

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ja, snart befinner jag mig i den här bassängen, den stora, uppvärmda saltvattenbassängen på Mar y Sol. Ingvar tog kortet! Måste ha varit från den första behandlingsresan till Mar y Sol, då när vi var lite missnöjda. Ville ju så gärna till Benicasim. Men vi ändrade oss snabbt, Mar y Sol var överlägset. Måste ha varit i början på 2000-talet. Vi åkte på juldagen och kom hem fyra veckor senare, alltså i slutet av januari. Vi firade jul, nyår och trettonhelgen där. Vi var också med om när Spanien övergick till Euro och priserna steg som en raket.

Nyårsafton var så häftigt, först en underbar middag nere på Vintersol, därefter en promenad upp till torget där vi vid tolvslaget firade in det nya året på spanskt vis, tolv vindruvor under nedräkningen och naturligtvis en massa cava. Så roligt det var, självklart avslutades natten med salsa på torget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Grillade jätteräkor, aioli och vitt vin på restaurangen som egentligen är ett hål i väggen. Svår att hitta men har man väl hittat den återkommer man. Hoppas att den fortfarande är öppen. Här åt Ingvar och jag flera gånger 2005, när Ingvar bodde på Vintersol och jag på Mar y Sol. Kommer att hugga till i min själ, tänker gå dit med Maria Hannäs. Så att jag vågar låta känslorna få utlopp.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hoppas naturligtvis på lite utflykter, att det kommer ner människor som jag vill umgås med och hyra bil med. Helt säker på att det blir så. Här från första helgens utflykter 2005.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA      OLYMPUS DIGITAL CAMERA     OLYMPUS DIGITAL CAMERA      OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vackra kort från vandringen i bergen, 2005 eller 2010, jag har gått den två gånger. Hoppas verkligen att den finns kvar. En bra avslutning och kvitto på att behandlingarna har haft full effekt.

1043886_10151664193029035_1357431278_n

Ja, som ni märker ser jag verkligen fram emot min behandlingsresa. Men oron finns där. Hur kommer jag att klara av att konfronteras med alla minnen? Kommer sorgen och saknaden att smita in bakvägen och överfalla mig. Ja, det kommer den säkert att göra, några gånger eller många gånger. Hoppas och tror att jag klarar det. Som tur är kommer jag att träffa människor jag redan känner, några som är nere för behandlingar på egen bekostnad. Och Maria, som är där på semester. Maria, du får nog förbereda dig på tårar, men även glädje. Tänker att vi ska åka till ön där människorna kommunicerar genom vissling. Glömt namnet på ön, men det tar vi reda på.

Att jag har resfeber och håller på att planera packningen redan nu, ja, det är bara sådan jag är.