Nya strategier.

9 Apr

Min älskade Ingvar. Vi tar en båttur på Rhen, Ingvar har sin finaste skjorta, den svarta i siden. Hade han även när vi gifte oss.

Idag har jag varit hos Karin och pratat. . När jag satt i väntrummet kände jag mig orolig, jag fick nästan en panikångestattack. När jag satte mig i fåtöljen inne på Karins rum blev det bara värre. Så vi ägnade en lång stund åt att reda ut varför. Och att panikångestattackerna är otäcka men inte livshotande. Även om det känns så. Vi pratade om sorgen och saknaden och om varför det blev så svårt just idag. Det var fyra månader sedan jag var hos Karin sist. Hon har varit långtidssjukskriven. Och jag har haft en jobbig vinter, det fanns mycket uppdämt i mig som jag behövde få ur mig. Egentligen inte alls konstigt. I tre dagar har jag dessutom varit orolig för Gudrun. Hon har ätit väldigt lite, inte velat ha den gamla vanliga maten. Hon som alltid har ätit för mycket. Min oro hänger ihop med min och Ingvars katt Sotis som dog två veckor efter Ingvar. Inget i beteendet är likt, Sotis kröp in under min säng, hon varken åt eller drack. Gudrun är sig lik, förutom att matlusten är lite skral. Men paniken tog över så jag inte kunde tänka klart.

Efter besöket hos Karin åt jag lunch med Gunnar. Vi tog en sväng till stugan efteråt, vattnade och tog bort frigolitskivorna. När jag kom hem var Gudrun sig lik. Åt med ganska god aptit.

Karin och jag är överens om att jag behöver flera samtal. Under samtalet beskrev jag hur sorgen kastar sig över mig. Det är då panikångesten kommer. Strategin är att vila i sorgen, låta den komma. För den finns ju där hela tiden. Även om jag lever ett riktigt bra liv nu, tycker att jag kan hantera sorgen och saknaden ganska bra, så kommer självklart de riktigt svåra stunderna, när jag minst anar det. En sång, en doft, ett starkt och lyckligt minne kan räcka.

Om två veckor flyttar jag och Gudrun ut till kolonin. Helgen 21-22 april kommer Linda upp, med det vita bordet och stolarna samt den fina presenten från Annette, komposten. Sedan tar vi alla kartonger och Gudrun i kattburen och drar, från lägenheten, till stugan. Det känns helt underbart. Snart, snart får jag ägna mig åt min älskade trädgård och sitta i min pergola, vila och njuta. Och på kvällskvisten sätta mig där, ta ett glas vin, tända ljus och prata med Ingvar.

          

Mina båda katter, första bilden Sotis, den andra en liten Gudrun.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: